Veterinären.nu – Sveriges ledande hälsoportal för sällskapsdjur
× Stäng

Videomöten med veterinär eller specialist direkt i din mobil, surfplatta eller dator.

  • ✓ Legitimerade veterinärer & specialister
  • ✓ Snabb diagnos eller remiss
  • ✓ Öppet 06-24 (helger 09-18)
  • ✓ Pris från 320 kr
  • ✓ Kostnadsfritt med vissa försäkringsbolag
  • ✓ 97% nöjda kunder

Registrera dig här

FirstVet - Din veterinär på nätet

Registrera dig på webben eller i någon av våra appar

FirstVet finns som app till iPhone, iPad och Android. Ladda ner appen i App Store eller på Google Play.

Det är kostnadsfritt att skapa ett konto.

Annons

Kalkbrist sköldpadda

Inledning

Kalkbristsjukdom på reptiler kallas även MBD (metabolic bone disease) eftersom de vanligaste symptomen härrör från skelettet.

I takt med att kunskapen om sköldpaddors skötsel och nutritionella behov ökar, minskar frekvensen kalkbristsjukdomar. Det är dock fortfarande vanligt förekommande sjukdomar.

Kalkbrist påverkar inte bara skelettbildningen utan har även negativ effekt på muskulatur och andra funktioner i kroppen. Kalcium behövs till exempel för att muskler ska kunna jobba och dra ihop sig (kontrahera).

Orsak

De vanligaste orsakerna till kalkbristsjukdomar är så enkelt som att sköldpaddan utfodras med en allt för kalkfattig kost. Tillståndet förvärras om djuret dessutom aldrig får vistas utomhus och om det saknar UV-ljus i inomhusmiljön. UV-ljuset i solens strålar eller de specialtillverkade lamporna, gör att kroppen naturligt bildar D-vitamin. D-vitamin är väsentligt för att upptaget av kalcium från kosten över till blodet ska fungera.

Eftersom sköldpaddor är växelvarma djur och smälter maten dåligt om de är för kalla, är det också viktigt att de har rätt temperatur där de lever.

Vissa fodermedel (till exempel spenat, mangold, rabarber och persilja) kan hämma kalkupptaget.

Njurskador och njursjukdomar kan också orsaka kalkbrist till följd av att fosfor då inte utsöndras normalt från njurarna. Ökad fosforhalt i blodet leder i sin tur till att kalciumupptaget hämmas och att kalcium ”dras ur” skelettet.

Det är viktigt att skilja utfodrings- och skötselrelaterade kalkbristsjukdomar från de som är orsakade av njurskador, eftersom behandlingen skiljer sig.

Symptom

Benskörhet till följd av kalkbrist är vanligast på växande individer eftersom de har ökat behov av kalcium. Vanliga tecken som härrör från det sköra skelettet och den sköra skölden, är dålig tillväxt, mjukt, ihopsjunket och/eller deformerat skal, oförmåga att resa sig upp på benen, snedvuxna ben och frakturer (benbrott).

Eftersom musklerna blir svaga av kalkbrist brukar sköldpaddan dessutom vara svag, ha svårt att röra sig samt få svårt att passera avföring. Tarmen är ett långt ”muskelrör” som inte orkar mata fram avföringen vid kalkbrist. Dräktiga honor kan få värpnöd av samma anledning, det vill säga att äggledaren inte orkar pressa fram äggen. Viktigt att tänka på är att honor som bildar ägg, har ett ökat kalkbehov eftersom mycket kalcium går åt till äggskalen.

Sköldpaddor med kalkbrist blir förutom ovanstående symptom dessutom allmänt trötta och aptitlösa. Ju sämre de äter desto värre blir symptomen.

Diagnos

Diagnosen ställs med ledning av symptomen, sjukdomshistorien (det är mycket viktigt att gå igenom skötsel och utfodring!), blodprov och röntgen.

På röntgen kan man se om skelettet är urkalkat, snedvuxet eller om det finns frakturer.

Blodprovet ger svar på om njurarna är påverkade och det går att mäta kalciumhalten i blodet. En ökad fosforhalt i blodet är det första tecknet på att njurarna inte mår bra, vilket är viktigt för valet av behandling. Man måste tänka på att dräktiga honor kan ha en mycket hög kalciumhalt i blodet och ändå lida av kalkbrist. Det beror på att dräktighetshormonerna mobiliserar kalcium till blodet och ger missvisande värde.

Behandling

Vid kalkbristsjukdomar orsakade av utfodrings- och skötselfel, behandlar man i första hand genom att tillföra kalk och rätta till skötseln. Kalk bör inte ges via injektioner annat än i extremfall eller vid något enstaka tillfälle för att inleda en behandling. Injektionerna är smärtsamma och normalt sett fungerar tillförsel oralt (via munnen) lika bra.

Man måste också säkra D-vitamintillförseln. Till en början kan man ge tillskott i fodret men på sikt är det bäst att se till att sköldpaddan antingen får vara ute eller att man har UV-lampor. Man bör i största möjliga mån utnyttja solen under sommaren eftersom inte ens den bästa UV-lampan, kan ersätta de naturliga solstrålarna.

I allvarliga fall kan man behöva behandla med hormoninjektioner som hjälper kroppen att föra ut kalciumet från blodet till skelettet. Detta kan dock inte göras förrän man under cirka två veckor behandlat sköldpaddan med kalktillskott, så att man fått upp kalciumnivån i blodet.

Många frakturer som tillkommit på grund av kalkbrist kan spontanläka under behandlingen. I de fall då man vill hålla benet stilla kan det räcka att tejpa in benet i skölden så att sköldpaddan inte kan föra ut benet och belasta det.

Deformerade sköldar kan man tyvärr inte ”räta ut” och få fina igen utan behandlingen syftar till att göra skölden hård och hejda den onaturliga utvecklingen.

Beroende på hur allvarlig kalkbristen är från början, kan det ta flera månader eller mer att häva tillståndet.
Vid kalkbrist orsakad av njurskada måste man behandla njurskadan i första hand, eftersom det inte hjälper att tillföra kalk när njurfunktionen inte är som den ska. Läs mer om njurskador under rubriken ”Njursjukdom sköldpadda”.

Förebyggande

Eftersom kalkbristsjukdomar i första hand är skötsel- och utfodringsorsakade, är den bästa förebyggande åtgärden att sköta och utfodra sin sköldpadda rätt.

Även en del njurskador är direkt eller indirekt kopplade till utfodring och skötsel, så även här kan man förebygga mycket genom att göra rätt från början.

Läs om skötsel av sköldpaddor under rubriken ”Värt att veta”

Annons

Forum Reptil

  • Vikt

    Hej, jag har en vuxen dvärgskäggagam som snart är två år, och väger ca 58 g, ca 24 cm och undrar om hon behöver bli bättre på att äta?

  • Mera Grönt

    Min dvärgskäggagam har det svårt att vänja sig vid sin nya mat nu när det inte bara är syrsor och mjölmask på listan. Jag har provat med ruccola, morötter, romansallad, sparris, squash, etc. Jag fyllermatskålen varje morgon innan jag går till jobbet, och helgerna, men den tycks förbli orörd. Finns…

  • Matvägran Kungspyton

    Hej! Min Kungspyton på 3 år har matvägrat i ca 4 månader och har nu börjat gå ner i vikt. Jag har provat ge olika storlekar och på olika tider, i petbox och i terrariet men han vill inget ha... Vad ska jag göra? Bör jag besöka en veterinär eller…

Gå till forumet om Reptil
© 2017 Veterinären.nu. Allt innehåll är skyddat enligt upphovsrättslagen. Veterinären.nu drivs av Onlinevet 247 AB.
Annons