Veterinären.nu – Sveriges ledande hälsoportal för sällskapsdjur
× Stäng

Videomöten med veterinär eller specialist direkt i din mobil, surfplatta eller dator.

  • ✓ Legitimerade veterinärer & specialister
  • ✓ Snabb diagnos eller remiss
  • ✓ Öppet 06-24 (helger 09-18)
  • ✓ Pris från 320 kr
  • ✓ Kostnadsfritt med vissa försäkringsbolag
  • ✓ 97% nöjda kunder

Registrera dig här

FirstVet - Din veterinär på nätet

Registrera dig på webben eller i någon av våra appar

FirstVet finns som app till iPhone, iPad och Android. Ladda ner appen i App Store eller på Google Play.

Det är kostnadsfritt att skapa ett konto.

Annons

Sköldkörtelsjukdomar - Hypertyreoidism hos katt

Sköldkörtelsjukdomar - Hypertyreoidism hos katt

Inledning
Sköldkörteln är ett litet, parigt, organ som sitter på framsidan av luftstrupen. I sköldkörteln tillverkas sköldkörtelhormon (thyroxin), bland annat thyroxin 4 (T4), som är det hormon som man oftast pratar om när det gäller sköldkörtelsjukdom hos katt. Sköldkörtelhormonerna bidrar i reglereringen av kroppens ämnesomsättning, bland annat påverkar de reglering av kroppstemperatur, metabolism (omsättning) av kolhydrater, fett och proteiner. Dessutom påverkar sköldkörtelhormonerna nervsystemet på ett sätt som bland annat kan leda till att kattens blodtryck höjs och att hjärtat kan slå snabbare.

Hypertyreoidism innebär att sköldkörteln producerar för mycket sköldkörtelhormon (jämför med giftstruma hos människor). Hypertyreoidism är den vanligaste hormonella (endokrina) sjukdomen hos katter. Förekomsten av hypertyreoidism verkar stadigt öka sedan man först upptäckte sjukdomen år 1979.  Sjukdomen är vanligast hos lite äldre katter, och ofta ingår därför sköldkörtelvärde (T4) som en del i provtagningen vid seniorkontroller för katter.

Orsak
Den vanligaste orsaken till att sköldkörteln producerar för mycket thyroxin (sköldkörtelhormon) är att det finns en liten godartad tumör (adenom) i sköldkörteln. Det förekommer dock att det är en elakartad tumör i sköldkörteln (ca 1-2% av katter som drabbas av hypertyreoidism har en elakartad tumör, oftast ett karcinom, i sköldkörteln).

Man håller fortfarande på att försöka komma fram till vad det är som orsakar att det blir nybildningar i sköldkörteln, det finns och har funnits flera förslag (vissa studier har visat samband mellan vad katten äter för mat, flamskyddsmedel i maten mm, medan andra studier inte har lyckats hitta samband mellan till exempel typ av kost och sköldkörtelproblem). I nuläget verkar man vara ganska säker på att strikta innekatter löper lite större risk att drabbas, men man är inte säker på varför det är så. I studierna har man också sett att till exempel siameser och himalayakatter verkar ha mindre risk för att drabbas av hypertyreos.

Symptom
Överproduktion av thyroxin kan något förenklat sägas leda till att kattens organ och kroppsfunktioner stimuleras att gå på högvarv. Det skiljer sig lite från individ till individ hur sjukdomen yttrar sig men vissa symtom (se nedan) är vanligare än andra. Påverkan på till exempel hjärta, blodtryck, ögon och mag- och tarmkanal är vanligt.

Genomsnittsålder för diagnos av hypertyreos hos katter är ca 13 år, och vanligen är katter som får sjukdomen över 8 år gamla, även om även yngre katter kan drabbas.
Anledningen till att kattägaren söker veterinärvård är ofta att katten tappar i vikt trots att den har väldigt god aptit och är väldigt pigg, ofta på gränsen till eller överaktiv (”ovanligt pigg för sin ålder, eller att katten klättrar i gardinerna hemma”). Katten kan få dålig päls och förväxta klor. Andra orsaker till veterinärbesök kan vara att katten har långvarig eller återkommande diarré eller kräkning, dricker och/eller kissar mycket eller verkar allmänt svag och kan till exempel hänga med nacken. Ibland jamar katten mer än vanligt (ffa nattetid) och den kan också uppvisa aggressivt beteende. Det finns också katter som får så kallad ”apatisk hypertyreoidism”, de blir istället slöa och apatiska och äter inte. Katter med hypertyreoidism kan också bli plötsligt blinda till följd av att näthinnan lossar från sin infästning, detta är en följd till högt blodtryck (hypertyreos leder ofta till högt blodtryck). Hjärtsjukdom som kan leda till att katten får svårt att andas, eller får blodproppar som leder till förlamning i bakbenen, kan också bero på hypertyreos.

Diagnos
Symptomen som ägaren beskriver och kattens ålder gör ofta att veterinären på ett tidigt stadium misstänker sjukdomen. Diagnosen bekräftas genom att man tar ett blodprov och mäter halterna av T4.

Orsaker som gör att veterinären vid undersökning av en katt kan misstänka sköldkörtelsjukdom är bland annat följande:
Veterinären känner en förstorad sköldkörtel (känns som en knöl på halsens framsida, kan kännas hos ca 80 % av katterna med hypertyreoidism, en normal sköldkörtel går inte att känna)

- Veterinären hör att hjärtat slår ovanligt fort eller att det finns ett blåsljud eller rytmstörning på hjärtat

- Katten är mager och ser ut som att den borde vara trött och hängig men är väldigt pigg och kan också ha en stirrig blick

- På blodprov ses ofta förhöjt levervärde, och om sköldkörtelvärdet (T4) kontrolleras är det vanligen högt

Levervärdena hos katter med hypertyreos är ofta lindrigt-måttligt förhöjda,  men speglar egentligen inte leversjukdom utan brukar normaliseras snabbt när behandling sätts in.

Ibland misstänker veterinären hypertyreos, men får blodprovssvar där kattens sköldkörtelvärde ligger på gränsen mellan normalt och förhöjt, då kan man behöva kontrollera sköldkörtelvärdet igen efter ett litet tag för att se hur det ser ut.

Behandling
Det finns flera typer av behandling, de olika alternativen beskrivs nedan.

Innan behandling påbörjas rekommenderas för det allra mesta att man med blodprov kontrollerar åtminstone njurvärden, levervärde, blodsocker och röda och vita blodkroppar. Ett urinprov för att kontrollera urinens koncentration är också en god idé (en utspädd urin kan vara ett tecken på att det finns en dold/maskerad njursvikt).

Det är klokt att kontrollera blodtrycket hos katter med sköldkörtelproblem och ofta kan det också vara en god idé att undersöka hjärtat genom att göra ett hjärtultraljud.

Det är viktigt att följa upp en katt med hypertyreos med regelbundna kontroller. En viktig orsak till det är att det tyvärr är relativt vanligt att katter med hypertyreos utvecklar njursvikt när hypertyreosen är under kontroll. Man brukar säga att det kan finnas en ”dold njursvikt” eller att njursvikten ”maskerats av” sköldkörtelsjukdomen. Förklaringen till det är att hypertyreosen har tvingat njurarna att gå på högvarv, och att det förhöjda blodtrycket har gjort att njurarna har kunnat filtrera blodet bättre än vad de borde kunna. Långvarigt förhöjt blodtryck är dock skadligt för kattens njurar. När sköldkörteln är under kontroll och kroppens ämnesomsättning och blodtrycket normaliseras så visar sig njursvikten. Det innebär alltså att det oftast inte är själva behandlingen eller medicinen mot sköldkörtelsjukdomen som orsakar njurproblemen, njurproblemen fanns där tidigare men doldes/maskerades av hypertyreosen.

Radiojodbehandling
Radiojodbehandling anges ofta som det behandlingsalternativ som rekommenderas i första hand.

Jod ingår i uppbyggnaden av sköldkörtelhormon och tanken bakom behandlingen med radioaktivt jod är att sköldkörteln kommer att suga till sig allt jod den kan, och då förstörs delar av sköldkörteln av strålningen. Strålningen når bara några mm och är därför inte farlig för övriga kroppen. Radiojodbehandling görs på några av de större djursjukhusen.

Jod-behandlingen har den fördelen att den stora majoriteten (ca 95 %) av de katter som behandlas bara kräver en behandling och sedan är de fria från sjukdomen resten av livet.

Nackdelen är att det är relativt kostsamt och kräver ca en veckas sjukhusvistelse plus ett par veckors specialbehandling i hemmet, detta beror bland annat på att kattens urin och avföring är radioaktiv närmsta tiden efter behandlingen.

Katten behöver gå på flera uppföljande besök med provtagning efter radiojodbehandlingen. Om behandlingen inte lyckas kan man behöva göra om behandlingen. Enstaka gånger förstörs för mycket av sköldkörtelvävnaden och då behöver katten istället få tillskott med sköldkörtelhormon resten av livet.

Inför radiojodbehandlingen vill man ofta behandla katten medicinskt (med tabletter) för att försäkra sig om att katten till exempel inte har en dold njursvikt, som gör att den inte är lämplig för radiojodbehandling.

Kirurgisk behandling
Kirurgisk behandling användes tidigare relativt ofta, nu används det relativt sällan, men verkar kanske vara på uppgång som behandlingsalternativ igen. (I nuläget används det mer frekvent i till exempel USA jämfört med i Sverige).

Behandlingen innebär att man opererar bort sköldkörteln. Fördelen med behandlingen är att om det lyckas blir katten frisk från sjukdomen. Nackdelen är att det är förknippat med relativt stora risker, området man opererar i har rikligt med blodkärl och nerver som lätt kan komma till skada, operationen kan också leda till att man får problem med för lågt kalcium efter operationen (eftersom ofta bisköldkörteln/parathyroidea också opereras bort). Många katter med sköldkörtelproblem har också andra sjukdomar, inklusive till exempel hjärtpåverkan, vilket kan göra en narkos extra riskfylld.

Behandling med tabletter
Tabletterna innehåller ämnet tiamazol som hämmar produktionen av sköldkörtelhormon. Medicinen kan antingen användas som förberedande inför radiojodbehandling eller som långtidsbehandling. Vid långtidsbehandling är det livslång daglig medicinering som gäller. Om möjligt så rekommenderas att ge medicinen två gånger om dagen.

Katten kan tyvärr få biverkningar av medicinen. Biverkningar som kan uppkomma är till exempel matvägran, diarré och kräkning, påverkan på röda och eller vita blodkroppar och blodplättar. Ibland ses klåda, framför allt i ansiktet och på huvudet och leverpåverkan. Biverkningarna försvinner för det allra mesta om man slutar att ge medicinen. 

Ibland är det lätt att hitta rätt dos av medicinen för katten, och ibland kan det vara krångligt att hitta rätt dos, inledningsvis krävs ofta återbesök för kontroll och provtagning ca varannan till var tredje vecka. När man har hittat en lämplig medicinnivå så bör T4 kontrolleras var 4-6 månad resten av livet. Eftersom hypertyreoidism i grunden är en tumörsjukdom så är den oförutsägbar och behovet av medicinering kan minska eller öka med tiden.

Behandling med specialdiet
Det har (för ett par år sedan) lanserats ett speciellt foder för katter med sköldkörtelsjukdom (hypertyreos). Fodret heter y/d och tillverkas av Hills, det finns som våt- eller blötfoder. Fodret har starkt kontrollerade nivåer av jod, vilket kan hjälpa till att minska produktionen av sköldkörtelhormon (jod krävs för att sköldkörtelhormon ska kunna bildas).

Fördelen med y/d är att man slipper medicinera på annat sätt om maten fungerar bra.

Svårigheter som man kan stöta på när man behandlar med y/d är följande:
- En del katter vill inte äta maten alls
- En del katter får diarré eller kräkning
- En del katter får inte ned sköldkörtelvärdena tillräckligt på fodret

Innan man börjar med y/d-fodret är det viktigt att vara införstådd med några saker: katten får inte äta NÅGONTING annat än själva y/d-fodret. Om den gör det så kommer den sannolikt få i sig extra jod från den maten, vilket gör att sköldkörteln kan fortsätta att överproducera sköldkörtelhormon. Man behöver fortfarande kontrollera katten med jämna mellanrum hos veterinär, eftersom sköldkörtelnivåerna kan ändras trots att de var bra i början av foderbehandlingen (det beror sannolikt på att tumören i sköldkörteln kan förändra produktionen av sköldkörtelhormon över tid).

Man får INTE börja ge y/d till en katt som inte har, av veterinär, konstaterad sköldkörtelsjukdom. Om katten inte har hypertyreos kan fodret leda till att katten får brist på sköldkörtelhormon och blir sjuk av det istället.

Om kattägaren och veterinären har bestämt sig för att prova y/d så brukar det gå till som följer:
Det rekommenderas att man slutar att medicinera med tabletter innan man börjar ge fodret. Se till att sköldkörtelvärdet är kontrollerat precis innan man börjar ge nya maten. Oftast rekommenderar man att låta katten vänja sig successivt vid y/d-maten över åtminstone ca 7 dagar. När katten sedan har ätit fodret strikt i 4-8 veckor är det dags att kontrollera sköldkörtelvärdena igen. (Om katten inte vill äta av y/d eller äter så dåligt att den tappar i vikt eller verkar hängig eller mår dåligt på något annat sätt så behöver man söka veterinär tidigare!) Om sköldkörtelvärdena inte normaliserats efter 12 veckor på strikt y/d så kommer det sannolikt inte att fungera, och man bör välja ett annat behandlingsalternativ.

Behandling av förhöjt blodtryck
Det är vanligt att katter med hypertyreos har förhöjt blodtryck, och då kan man behöva behandla katten med blodtryckssänkande medicin.

Förebyggande
Eftersom man i nuläget inte är säker på vad som orsakar sjukdomen så finns det för tillfället ingen förebyggande behandling.

Artikeln utgår från en tidigare artikel skriven av leg vet Fredrik Ståhlberg.
Elin Lindell, leg vet, juni 2016

Annons

Forum Katt

  • Tror vår kattunge 12v råkat gå o sig ett russin

    Vad kan man göra om ens kattunge 1100kg , 12v kanske har fått i sig ett russin? Mvh Sudha

  • Katt beskyddar sin ägare

    Hej, När jag och min sambo shivas/busar, kittlar varandra och brottas lite. Då kommer den stora katten och vill "beskydda mig", hoppar upp och naffsar min sambo på foten eller handen, absolut inte hårt eller så men man förstår vad hon vill, slutar vi är hon nöjd och går därifrån,…

  • bilanx steriliserad/fettsnål

    hej! jag har en steriliserad honkatt, sex år gammal, innekatt, som väger 1-1,5 kilo för mkt. nu har jag köpt bilanx fettsnål för steriliserade katter, har någon erfarenhet av det fodret? hon får rekommenderad giva två gånger om dagen & jag försöker aktivera henne med lek, men det är inte…

Gå till forumet om Katt
© 2017 Veterinären.nu. Allt innehåll är skyddat enligt upphovsrättslagen. Veterinären.nu drivs av Onlinevet 247 AB.
Annons