Inledning

Neurologiska sjukdomar och rubbningar är vanliga på kaniner. Orsakerna till problemen kan variera kraftigt. Vissa dessa sjukdomar eller skador kan man läsa mer om under andra rubriker.

Orsak

De vanligaste orsakerna till neurologiska symptom är i fallande ordning Pastuerella multocida och andra bakterieinfektioner, parasitinfektionen encephalitozoonos (nozematos), fysiskt trauma mot huvud eller ryggrad, värmeslag och blodförgiftning. Mer att läsa om pastuerellos och encephalitozoonos finns att läsa under rubrikerna “Vanliga bakterieinfektioner på kanin” respektive “Invärtes parasiter på kanin”.

Andra, mindre vanliga, orsaker är tumör, toxoplasmos, stroke och rabies.

Symptom

Neurologiska symptom kan variera lika mycket som orsakerna. De vanligaste är beteendeförändringar, huvudlutning, balansrubbning, ofrivilliga ögon- eller huvuddarrningar (nystagmus), generella darrningar (tremor), förlamningar av olika grad och epilepsiliknande anfall.

I en del fall kan symptomen komma mycket hastigt och i andra kan de vara mer smygande och kan variera i intensitet.

Huvudlutningar, balansrubbningar och nystagmus kan bero på öroninfektioner som spridit sig in till mellan- och inneröra men kan även orsakas av förändringar i hjärnan. Förlamningar kan på liknande sätt bero på skador/sjukdomar i antingen ryggraden eller i hjärnan.

Diagnos

Förutom en vanlig allmän klinisk och neurologisk undersökning finns det blodprover som kan stödja misstanken om bakterie- eller parasitinfektion. Man kan dels se om det föreligger en generell infektionsbild men man kan även leta efter antikroppar (kroppens försvarsceller mot sjukdomen).

Röntgen kan ge svar på om det finns fysiska skador på ryggraden eller om innerörat är infekterat. Tyvärr kan man inte se förändringar inne i hjärnan eller i ryggmärgen. För detta krävs undersökning med magnetkamera eller datortomografi.

Behandling

Eftersom alla neurologiska sjukdomar kan vara svårbehandlade och eftersom det kan ta väldigt lång tid innan förbättring ses, är det viktigt att från början avgöra om kaninen kan leva en längre tid med sin sjukdom eller inte. Vid kraftiga symptom som till exempel total förlamning eller kraftiga rullningar, bör avlivning övervägas.

Vid lindrigare symptom, kan kaninen anpassa sig och leva ett bra liv trots ett mindre handikapp.

Om orsaken misstänks vara bakterieinfektion måste antibiotikabehandling inledas. I fall av variga öroninfektioner kan hörselgången behöva rensat ut och dräneras. Behandlingen kan behöva pågå i 4 veckor eller mer.

Vid encephalitozoonos kan man prova att behandla med antiparasitära preparat. Det är omstritt vilken effekt behandlingen egentligen har. Ibland ser man en förbättring, ibland inte. Om behandling inleds bör den pågå cirka 30 dagar.

Vid epilepsiliknande anfall kan man i akuta fall medicinera med diazepam (Valium).

I fall då ryggraden skadats, får skadans omfattning avgöra behandlingen. Om en kota är krossad eller helt luxerad (ur led, förskjuten), är prognosen mycket dålig och det är bättre att avliva kaninen. Vid mindre allvarliga symptom kan man avvakta och se hur pass kroppen själv kan läka skadan. Samma tankesätter råder vid misstänkt stroke.

Tumörsjukdomar i centrala nervsystemet är mycket svårbehandlade och vid allvarliga symptom bör kaninen avlivas.

Toxoplasmos sprids via kattavföring och är mycket ovanligt på kaniner. Behandling sker med en kombination av olika typer av antibiotika.

Rabies förekommer inte i Sverige. Behandling saknas. 

Förebyggande

Det bästa sättet att förebygga infektionssjukdomar av olika slag, är att sköta och utfodra sin kanin korrekt så att immunförsvaret blir det bästa. Det finns mer att läsa om utfodring i skötselråden för kaniner.

Encephalitizoonos skulle kunna utrotas men det krävs ett omfattande avelsarbete där bärare av parasiten tas ut aveln eller avlivas.

Skador på ryggraden eller hjärnan förebyggs helt enkelt genom att göra miljön så säker som möjligt samt genom att hantera kaninen på rätt sätt.