FirstVet - Besök veterinären på nätet FirstVet - Din veterinär på nätet
Veterinären.nu – Sveriges ledande hälsoportal för sällskapsdjur
Stängs om 15 | Gå direkt till veterinären.nu » × Stäng
FirstVet - Din veterinär på nätet

Skötselråd iller

Skötselråd iller

Inledning

Illern (Mustela putorius furo) är ett mårddjur som är släkt med t.ex. mink och vesslor. Även om det finns vilda illrar är tamillern att betrakta som domesticerad då den funnits i människans närmiljö i upp mot tvåtusen år. Man har använt illern till jakt och som utrotare av smågnagare i tättbebyggda områden. Det finns fortfarande jaktillrar men sällskapsillern har ökat i popularitet sedan 70-talet.

En iller lever i genomsnitt 7-8 år. Enstaka individer kan bli över 10 år gamla. Det finns bara en ras men flera olika färger och även långhåriga illrar har avlats fram. Honorna är påtagligt mycket mindre än hanarna. De väger mellan 600 gram och ett kilo. Hanarna kan väga drygt ett kilo upp till två kg. Illern är ett rovdjur och även om sällskapsillern normalt sett är fredlig och väldigt sällskaplig måste man vara beredd på att illern har en djupt rotad jaktinstinkt. Har man mycket små barn eller andra sällskapsdjur som kaniner, gnagare, fågel eller reptiler, bör man inte skaffa sig en iller. Det brukar dock gå bra att ha iller tillsammans med hund eller katt.

Miljö

Eftersom illrar är mycket aktiva och nyfikna djur som gärna kryper in i trånga utrymmen är det viktigt att göra hemmet ”illersäkert”. En iller kan komma igenom öppningar som är 2,5 cm eller större. Man måste vara mycket noga med öppna fönster, dörrspringor, hål i väggar och annat som man inte vill att illern ska ta sig igenom.

Man måste även vara noga med att inte ha saker liggande framme som illern kan tugga i sig. De flesta illrar har en förkärlek för gummi- och mjuka plastsaker som öronproppar, suddgummi, gummiband, möbelstoppning mm. Har man otur kan föremål fastna i tarmen och göra illern allvarligt sjuk.

Nuförtiden har man normalt sett inte längre illrar i bur men skulle det vara nödvändigt till exempel när ingen är hemma eller om man är på resa, måste man tänka på att buren ska ge utrymme för lek, en sovhörna, en toalåda och en matplats. Sovplatsen bör vara någon typ av hus eller bolåda som man lägger gamla kläder, handdukar eller liknande i, så att illern kan bädda ner sig. Illrar gillar även att sova i hängmattor. Självfallet ska buren bara vara en tillfällig och kortvarig boplats.

Har man trädgård går det utmärkt att ha en utebur till illern året runt så länge det finns en isolerad och frostfri plats där illern kan söka skydd vid dåligt väder. Det brukar även vara uppskattat att få komma ut och gå i koppel. Speciella selar finns för iller.

Eftersom illrar är väldigt lekfulla djur är det viktigt att det finns leksaker i buren. Nylonben, tunnlar, pingisbollar, hängmattor, rutschkanor mm är uppskattade. Tänk på att kontrollera att även leksakerna är ”illersäkra”.

Självfallet är det noga med hygienen både i en bur och i illerns miljö generellt. Toalådan måste städas minst en gång dagligen och matskålar och vattenskålar måste rengöras även dessa minst en gång dagligen. En del illrar tycker om att leka och slaska med vattenskålen och då kan det vara bättre att ha en vattenflaska.

Utfodring

Illrar är utpräglade köttätare och behöver en högkvalitativ, proteinrik diet med låg kolhydrat- och fiberhalt. Fetthalten kan få variera beroende på illerns vikt och behov men vanligtvis behöver de upp mot 28% fett. Proteinhalten bör ligga på 30-38%. Det finns kommersiellt producerat torrfoder till iller som går bra ett ge men även kattmat av hög kvalité med hög proteinhalt kan användas. Hundmat ska inte ges eftersom den kan innehålla spannmålsprodukter, fibrer och allt för mycket växtproteiner. Illrar kan inte tillgodogöra sig växtproteiner och för mycket fibrer kan orsaka diarré.

Man kan variera torrfodret med färsk föda. Hela döda djur är det bästa eftersom illern då får i sig inälvor och skelettvävnad. Ibland kan man få tag på slaktbiprodukter som t.ex. våm, hjärta, lever och lungor. Om produkterna är fräscha kan de med fördel ges råa.

Många illrar är förtjusta i mjölkprodukter, bröd, frukt, grönsaker och annan ”onaturlig” mat. Dessa fodermedel ska man vara försiktig med eftersom de kan orsaka diarré och andra störningar i ämnesomsättningen. Sötade produkter kan t.ex. belasta bukspottkörteln allt för mycket och en fiberrik kost kan, som tidigare nämnts orsaka diarré, men i längden även leda till magsår och bristsjukdomar.

Eftersom illrar har en hastig ämnesomsättning bör de ständigt ha foder och rent vatten tillgängligt. Det är sällsynt att illrar äter sig väldigt feta även om de har fri tillgång på foder. Om så skulle vara fallet är det bättre att ge ett foder med lägre fetthalt än att minska på mängden mat.

Illrar äter sig naturligt fetare på hösten för att förbereda för vinterns ”svält”. De får dessutom sin vinterpäls. På våren fäller de vinterpälsen och fettreserverna förbrukas.

Om din iller har svårt att hålla vikten eller har dålig pälskvalité kan man prova att ge tillskott av fettsyror. Det finns bra produkter till katter som kan ges till iller. Ser man inga förbättringar bör man uppsöka veterinär för råd och hjälp.

Liksom katter kan illrar bilda hårbollar som kan täppa till i mag-tarmkanalen. För att förebygga detta kan man ge kattmalt ett par gånger i veckan. Vanligtvis tycker illrar väldigt mycket om kattmalt och det kan ges som godis eller belöning om man vill att illern ska göra något speciellt, t.ex. klippa klor eller ta medicin.

Avel

En iller blir könsmogen första våren efter födseln. På det norra halvklotet ligger avelssäsongen i mars till september. Löpning och brunst induceras av den ökade dagslängden. På hanar växer testiklarna i storlek när de blir könsmogna och brunstiga, på honorna ses en kraftig svullnad av vulva.

Honillrar kan löpa oavbrutet tills de blir parade, kastrerade eller behandlade med hormoner. En lång löpperiod utgör en risk för djuret då den höga östrogenhalten kan påverka blodbildningen i benmärgen med blodbrist som följd (benmärgsdepression). Man bör m.a.o. inte låta djuret löpa för länge.

Parning bör ske ca 14 dagar efter att honan börjat löpa. Hanen kan vara mycket brutal och bita sig fast hårt i nackskinnet på honan när han parar sig. Några dagar efter parningen kan man se att svullnaden i vulva minskar. Dräktigheten brukar vara 41-43 dagar och en genomsnittlig kullstorlek ligger på åtta valpar.

Valparna är mycket små och hjälplösa när de föds och de växer i en rasande fart. Redan när de är 3 veckor gamla kan de serveras fast föda. Man kan blöta upp och värma moderns torrfoder och lägga till lite animaliskt fett. Vid 8 veckors ålder kan man skilja valparna från modern.

Skulle valparna bli moderlösa eller om modern har dåligt med mjölk är det bästa att låta en fostermamma ta över ungarna. Digivande illerhonor brukar villigt ta emot ungar av olika ålder. Det är svårt att själv mata upp illerungar från första dagen. Bäst chans att lyckas har man om man har tillgång till illermjölk eller om man gör en blandning av 80% komjölk (med naturlig fetthalt) och 20% rå äggula.

Vaccination

Illrar bör regelbundet vaccineras mot valpsjuka då detta är en sjukdom med hög dödlighet. Även om illern aldrig får gå ut bör den vaccineras eftersom man kan föra med sig viruspartiklar in via skor och kläder.

Om illerhonan är vaccinerad ska valparna vaccineras vid 10 veckors ålder och därefter med ett års intervaller. Om honan inte är vaccinerad kan valparna vaccineras tidigare men då måste de grundvaccineras, det vill säga få en påfyllnadsspruta efter 4-5 veckor. Därefter vaccineras även de med ett års intervaller.

Beteende

Illrar är ofta antingen mycket aktiva eller sovandes. De är fulla av upptåg och mycket påhittiga men sover många timmar varje dag. Det kan vara på gott och ont med påhittigheten och aktivitetsnivån. Samtidigt som det kan vara väldigt roande måste man tänka på att en iller kan ställa till med ganska mycket hyss i hemmet. Krukväxter brukar t.ex. vara en uppskattad grävplats.

Som tidigare nämnts är illrar väldigt förtjusta i att bita på saker och man måste vara mycket försiktig med vad man låter ligga framme.

Man måste också vara förberedd på att illrar kan hugga till om de är missnöjda, rädda eller arga. Detta bör dock inte tolereras utan man ska sträva efter att uppfostra sin iller till att inte bitas. Ju mer hanterad illern blivit som ung desto bättre temperament brukar den få. Det är därför bra att hantera illervalpar så mycket som möjligt medan de fortfarande är kvar hos modern innan de flyttar till nya hem.

Illrars kroppsspråk kan vara lite svårtytt till en början eftersom det skiljer sig en del från hundars och katters. Man lär sig ganska snart var som är glädjedans och vad som är tecken på rädsla eller aggressivitet.

Hantering

De flesta väl socialiserade illrar tycker om att kela med sin ägare och har inget emot att bli upplyfta eller hanterade. Om man ska göra något som är obehagligt för illern eller om det är viktigt att den är riktigit stilla, kan det vara bra att känna till nackskinngreppet.

En illerhona bär sina ungar i nackskinnet och detta grepp stimulerar till lugn. Det är inte smärtsamt eller elakt mot djuret att lyfta det i nackskinnet utan ett bra sätt att hålla illern stilla. Illern brukar dessutom gäspa när man lyfter den i nackskinnet vilket ger tillfälle till muninspektion.

Yttre skötsel

En iller har naturligt en speciell myskliknande doft som utsöndras via körtlar i huden. Om illern inte kastreras kommer denna doft att bli väldigt stark och de flesta människor upplever den som obehaglig. Det finns även körtlar vid analöppningen som kan tömma ut ett mycket illaluktande sekret om illern blir stressad eller arg.

Normalt sett sköter en iller sin päls och sin hygien själv men vill man bada illern kan det göras 1-2 gånger per år. Badar man för ofta torkar det ut hud och päls och kan ge upphov till klåda. En del illrar är förstjusta i att bada och simma i badkar eller vattenbaljor och det inga problem att låta dem göra det. Långhåriga illrar kan man behöva borsta eller kamma regelbundet men även en iller med vanlig päls uppskattar pälsvård då och då.

Man bör borsta tänderna på sin iller för att motverka tandstensbildning. Man kan använda den minsta och mjukaste sortens barntandborste. Ju oftare man borstar desto bättre, men man bör sträva efter minst ett par borstningar i veckan. Utfodrar man med färsk mat, till exempel kycklingben, hjälper gnagandet på dessa till att hålla tänderna rena. Om illern trots detta får tandsten eller om man inte borstar tänderna, måste tandstenen tas bort på annat sätt. Dels finns det tandstensskrapor för katt som går att använda till iller men man kan även vända sig till veterinär för hjälp. Där sövs illern och tandstenen tas med ultraljud.

Forum Iller

  • Bästa maten för iller!

    Hej! Min iller är nu 7 år hon är kastrerad. Hon äter illerfoder uppblöt och utblandat med fläskfärs. Är det den bästa maten eller finns annat? Hon äter även hårt illerfoder! Vill inte ha råa kycklingben.

  • Mastcelltumör iller

    Mastcellstumörer är godartade tumörer som är vanliga på iller. De bör dock opereras bort eftersom de kan bli såriga och orsaka obehag för illern.

Gå till forumet om Iller