Inledning

Skador på hornhinnan (kornea) kan vara allt från bara några celler djupt till total perforation så att ögats innehåll rinner ut. Hornhinnan är extremt känslig för smärta, minsta skräp innanför ögonlocken är mycket besvärande, vilket de flesta nog har upplevt.

Hornhinnan är relativt tunn (mindre än 1mm tjock) men mycket seg. Den består ytterst av ett tunt lager med celler (epitel), sedan ett tjockt lager med proteiner (stroma) som är mycket noga organiserade för att hornhinnan ska bli genomskinlig, innerst finns ett till lager med celler (endotel). Mellan stroma och endotel finns ett tunt membran som kallas descemets membran.

Orsak

Vanligast när någon form av trauma (våld) mot ögat tex en kattklo, en gren som slår till över ögat osv. Andra orsaker kan vara ett främmande föremål tex ett frö som hamnar innan för ögonlocken och skaver hål, inrullning av ögonlocken (entropion) som medför att hud och päls skaver mot ögat, felväxande ögonhår (ektopiska cilier) mm.

Vissa raser, framför allt boxer, kan ha mycket svårt att läka ytliga sår. Det beror på en medfödd defekt i epitel-cellerna som har svårt att fästa i underlaget.

Symptom

Smärtan får hunden att knipa med ögonlocken, tårar rinner från ögat, pupillen kan bli pytteliten (kramp i pupillmuskulaturen utlöses av smärta från hornhinnan), hornhinnan blir grumlig under och runt såret, ibland ses varigt sekret.

Vid mera kroniska sår ses blodkärl växa in i hornhinnan. Det kan se mycket dramatiskt ut och under läkningen kan delar av ögat se ut som en köttig massa.

Vid stora perforerande sår läcker ögat ibland så kraftigt att det sjunker ihop, regnbågshinna (iris) hänger ut genom såret och ögat fylls med blod. Detta är en mycket allvarlig situation med risk för att ögat förstörs för gott och måste opereras bort. Även vid tillsynes små perforerande skador (bara som ett nålstick) finns risk för allvarliga skador och inflammationer inne i ögat med risk för blindhet. Om linsen skadas och punkteras blir det nästan alltid en så allvarlig inflammation att ingen medicinering kan rädda ögat.

Diagnos

Ibland kan såret ses med blotta ögat men inte alltid. För att hjälpa veterinären att undersöka ögats yta finns en färg som kallas fluorescein. Den fäster inte på ögats normala yta (dvs den fäster inte i epitelet) men den fäster i proteinlagret under (stroma). Så vid en sårskada, då ju cellerna på ögats yta är borta, färgas hela såret neongrönt.

En fruktad situation är när såret är så djupt att bara det innersta membranet (descemets membran) är helt. Fluorescein fäster inte i descemets membran men eftersom det fäster i kanterna på såret blir resultatet en rund grön ring med ett glasklart centrum. Ögat kan då brista vilket ögonblick som helst så ytterst försiktg hantering är av yttersta vikt. Se mer nedan under behandling.

En del veterinärer har tillgång till en så kallad spaltlampa vilket är ett mikroskop som hålls i handen och möjliggör detaljerad inspektion av ögats främre delar (till och med linsen) med 10-16 gångers förstoring. Med spaltlampan kan alltså ytterst små skador upptäckas, skador som inte kan ses med blotta ögat.

Behandling

Ytliga sår behandlas ofta bara med antibiotikasalva. Antibiotikan i sig läker inte såret men det håller bakterier borta under läkningen. Bakterier kan annars förvärra såret och till och med orsaka en nedbrytningsprocess av hornhinnan som i värsta fall leder till att det går hål på ögat. Detta kallas för smältande hornhinnesår.

Vid kraftig spasm i pupillen kan atropindroppar ges. Atropin förlamar tillfälligt pupillmuskulaturen med resultat att pupillen blir maximalt vidgad. Effekten är mycket påtaglig och den stora pupillen orsakar ofta konstiga grönblå reflexioner från ögat. Detta beror på att man ser mer ljus reflekteras tillbaka från den bakre delen av ögat och är inget farligt. Effekten av atropin kan sitta i många dagar, till och med veckor, efter avslutad medicinering.

Vid svårläkta ytliga sår kan man ibland behöva ta till något som kallas för debridering. Detta innebär att man med topz eller skalpellblad skrapar bort lösa epitelceller (ofta hänger dessa i stora sjok i sårkanterna) och ruggar upp sårytan för att bereda väg för nya friska epitelceller att växa in och läka såret. Rutinerade veterinärer kan göra detta på vaken, lokalbedövad hund men de flesta väljer att ge hunden lugnande eller söva den för att kunna göra debrideringen.

Vid djupare sår, där man är rädd för att det ska gå hål på ögat, kan man behöva ta till operativa ingrepp, Det vanligaste är en så kallad lambå eller konjunktivallambå. Man tar helt enkelt och klipper loss en flik av ögonslemhinna (den som täcker ögonvitan) och vrider ner den till såret. Flikens spets sys fast så att den täcker hela såret. Fliken blir då en förstärkning av hornhinnan lokalt och genom att den fortfarande sitter fast med övriga ögonslemhinnan så kan vita blodkroppar och andra celler, via blodkärl i slemhinnan,, snabbt komma fram till såret och bekämpa bakterier och bygga upp en ny hornhinna.

Lambån får vanligen sitta kvar resten av hundens liv. Med tiden brukar den tunna ut betydligt och blir kvar som en ärrvävnad. I de allra flesta fall störs inte hundens syn nämnvärt av detta.

Operationen görs i narkos och med hjälp av ett operationsmikroskop.

Perforerande sår kräver ofta mer än en lambå. Såret måste sys precis som vilket hudsår som helst. Har ögat dessutom sjunkit ihop måste man försöka klippa bort skadad iris och försöka fylla ögat med vätska igen. Att få ihop hornhinnesår är ofta inte så svårt, det svåra är att få bukt med inflammationen och infektionen inne i ögat.

Givetvis måste hunden vara sövd för att man ska kunna sy i ögat. Vanligen syr man med en tråd som försvinner av sig själv på några veckor.

Vid perforerande sår och ibland vid djupa sår får man en inflammation i ögat. Det kan kräva behandling med antiinflammatoriska mediciner (tex som kortison) och allmän antibiotika (dvs antibiotika i tablettform).

Förebyggande

Att förebygga sår är inte lätt men se upp med små glosögda hundraser som lätt skadar ögonen. Var också försiktig med alla valpar som ska träffa familjens katt för första gången. Mer än en valp har förlorat ett öga när de rusat fram till en katt som inte uppskattar uppvaktningen utan klipper till direkt. Kattklor är sylvassa och perforerar lätt hornhinnan ända in till linsen.