Inledning

Lunginflammation, även kallat pneumoni, drabbar hundar i alla åldrar och kan bero på en mängd olika faktorer. Oavsett orsak är det alltid viktigt att ta sig till veterinär vid misstanke om sjukdom i luftvägarna då det alltid finns risk för akut andnöd (dyspne) vilket kan ha dödlig utgång.

Orsak

Orsakerna till lunginflammation är legio. Några typer/orsaker till pneumoni är:

1, Aspirationspneumoni där hunden andats in något som orsakar skador i luftvägarna. Det kan vara magsyra som andats in (aspirerats) vid en kräkning, brandrök vid en eldsvåda, mat som hamnar i fel strupe på grund av slapphet i matstrupen orsakad av sjukdomen Myastenia gravis mfl.

2, Bakteriell pneumoni där bakterier tagit sig ner i lungorna via luftvägarna eller spridits dit från blodet.

3, Eosinofil pneumoni, ett slags allergisk reaktion där immunförsvaret utlöser en överdriven rektion med mängder av den vita blodkropp som kallas eosinofil.

4, Svamppneumoni, extremt ovanlig i Sverige men utomlands finns mycket aggressiva svampar som om de andas in utlöser magnifika inflammationer.

5, Virusorsakad pneumoni tex på grund av så kallad kennelhosta.

Det finns många fler typer och indelningar av lunginflammationer. Prognosen för tillfrisknande beror helt på vilken typ av pneumoni hunden drabbats av och hur långt sjukdomsförloppet har hunnit innan behandling sätts in.

Symptom

Varierar med svårighetsgrad men börjar ofta med trötthet, lite snabbare andning än vanligt (tachypne), feber och lätt hosta. När sjukdomen blir värre ses matvägran, avmagring, kraftigare, ofta rosslig, hosta, hög feber, påtagliga svårigheter att andas, flöde från nosen. När lungorna blir tillräckligt inflammerade så drabbas hunden av sådan syrebrist att medvetandet blir påverkat. I värsta fall kvävs hunden av att lungorna förstörts.

Diagnos

Vid en klinisk undersökning upptäcks de typiska symtomen och vid auskultation (när man lyssnar med ett stetoskop) av lungorna hörs väsande, skrapande eller prasslande, kanske bubblande, missljud.

Med röntgen ser man tydligt hur utbredda förändringarna i lungorna och med hjälp av utseendet på röntgen kan man misstänka olika typer av pneumoni. Vätskor som andas in rinner ofta ner i de lägsta delarna av lungorna medan bakterier som andas in gärna hamnar i de övre, bakre lungloberna.

Med hjälp av blodprov kan man också få ledtrådar. Om man tex hittar mängder av eosinofila vita blodkroppar så kan man misstänka att lunginflammationen är en så kallad eosinofil pneumoni, hittar man istället mängder av neutrofila vita blodkroppar så kan orsaken vara bakteriell osv.

I vissa fall väljer man att göra ett lungsköljprov. Då behöver man vanligen söva hunden och i narkos spolar man ner vätska i lungorna via en slang. Vätskan sugs upp igen och analyseras på innehåll framför allt genom att man i mikroskop tittar på vilka typer av celler man fått upp och att man gör en bakterieodling.

Behandling

Beror på vilken grundorsak man har.

Om hunden har svårt att andas måste den ha extra syrgas vilket kan ges genom att hunden stängs in i en så kallad syrgasbur där syret i luften ökas, eller så kan man sy fast en plastslang på nosen, via vilken hunden får andas in syre.

Dropp ges för att hålla luftvägarna fuktade vilket bland annat underlättar borttransporten av sekret och bakterier.

Antibiotika ges om man misstänker att bakterier är inblandade.

Kortison används normalt inte utom vid eosinofil pneumoni där det är en grundpelare i behandlingen.

Hostdämpande medel ska användas med stor försiktighet eller inte alls. Hostan fyller en funktion genom att den hjälper till att avlägsna sekret från luftrören och ”stänger man av” den funktionen samlas bara mer sekret odyl långt ner i lungorna och läkningen försvåras.

Slemlösande kan hjälpa vissa individer men effekten verkar variera mellan olika individer.

Luftrörsvidgande (även kallade brondilaterande) mediciner kan underlätta andningen avsevärt framför allt vid akut andnöd.

Coupage, innebär att man trummar på bröstkorgen med kupade händer, kan hjälpa till att lösa upp slemklumpar som därmed kan hostas upp.

Öka luftfuktigheten för att underlätta avlägsnandet av slem o damm ur lungorna. Kan göras med luftfuktare. Vid behandling i hemmet kan man låta hunden sitta med i badrummet medan man duschar.

Uppföljning av behandlingen genom återbesök och ny röntgen för att se att förändringarna går tillbaka.

Givetvis måste eventuella bakomliggande sjukdomar som tex myastenia gravis identifieras och behandlas.

Febernedsättande och antiinflammatoriska mediciner kan få hunden att må bättre.

Förebyggande

Vaccin mot kennelhosta. Annars svårt att förebygga.