Inledning

Dilaterad kardiomyopati innebär att hjärtats väggar förlorar i styrka och tunnar ut. Hjärtat kan då inte dra ihop sig ordentligt längre och klarar då inte av att pumpa bort allt blod som kommer tillbaka via venerna. Resultatet blir att blod stockas i venerna och hjärtsvikt inträder.

Det är mycket vanligt att det svaga hjärtat drabbas av rytmrubbningar, så kallade arytmier. Vanligt är så kallat förmaksflimmer.

Orsak

Dilaterad kardiomyopati kan orsakas av många olika saker. Det är alltså inte en sjukdom utan egentligen ett slutstadium som kan orsakas på många olika sätt. Vanligast är att det finns ärftliga faktorer bakom. Många av de väldigt storväxta raserna som grand danois, irländsk varghund, skotsk hjorthund mfl drabbas medan det är betydligt mer ovanligt hos små hundraser. Hundar med ärftliga former av sjukdomen drabbas vanligen i 4-10 års åldern.

Utöver ärftliga faktorer kan inflammationer, infektioner, vissa mediciner (tex cellgifter), en del växtgifter (tex liljekonvalj och fingerborgsblomma), tumörer och ämnesomsättningsrubbningar orsaka dilaterad kardiomyopati.

Symptom

Symtomen kan komma snabbt och vara dramatiska men ofta smyger sjukdomen sig på. Vanligen noterar djurägaren först att hunden verkar trött och inte har samma ork på promenad som tidigare. I takt med att sjukdomen förvärras tillstöter snabb andning, hosta pga vätska i lungorna, dålig aptit eller matvägran, svimningar, svårigheter att andas, ökat bukomfång pga vätska i bukhålan, avmagring. Lägger man handen på hundens bröst kan man känna att hjärtat slår snabbt och ofta oregelbundet (förmaksflimmer) och med ett stetoskop hörs ofta så kallade blåsljud dvs onormala hjärtljud.

Diagnos

Vid en undersökning får man vanligen en stark misstanke när man lägger samman ras, sjukdomshistoria och symtom. För att bekräfta diagnosen gör man ett ultraljud av hjärtat där hjärtats dåliga förmåga att kontrahera vanligen är mycket uppenbar. Med ultraljud kan man även undersöka bukhålan för att kontrollera om det finns fri vätska.

Röntgen brukar användas för att undersöka lungorna. Man letar då efter tecken på lungödem = vätska i lungorna.

Ett elektrokardiogram (EKG) kan göras för att se vilken typ av rytmrubbning hjärtat lider av.

Behandling

Om möjligt bör eventuell bakomliggande orsak hittas och behandlas men i praktiken är det sällan man hittar någon annan förklaring än att hunden tillhör en ras där sjukdomen ofta förekommer.

För att förbättra hjärtats förmåga att kontrahera finns medicinen pimobendan. Efter att pimobendan introducerades har många hjärtsjuka hundar fått ökad livskvalitet och ökad livslängd.

Digoxin är ett medel som lugnar ner hjärtfrekvensen.

Vätskedrivande mediciner som furosemid och ACE-hämmare används för att få bort vätska i lungor och buk för att därigenom underlätta andningen.

Vid akut andnöd så mår hunden oftast bäst av att få vistas i en lugn och stressfri miljö. Syrgas bör ges som understödjande behandling.

Rubbningar i hjärtrytmen kan behandlas med tex xylocain och liknande mediciner.

Förebyggande

Drabbade hundar bör inte användas i avel. Det är också klokt att använda så gamla avelsdjur som möjligt med förhoppningen att en ärftlig dilaterad kardiomyopati ska ha visat sig så att man kan avstå från avel påden drabbade tiken/hanhunden.