Fästingar är ett slags spindeldjur eller kvalster. Den fästing som är vanligast i Sverige kallas Ixodes Ricinus.

Fästingen går igenom flera stadier under sitt liv. Den kläcks från ett ägg och kallas då larv. Larven måste suga blod en gång (den kan då sitta fast i några dagar) innan den övergår till nästa stadium som kallas för nymf. Även nymfen måste suga blod innan den kan utvecklas till en vuxen individ. Vuxna hanar behöver inte suga blod, de har som enda uppgift att para sig med en hona. Honan måste sedan suga blod för att få energi till att lägga mellan 1000 och 3000 ägg. Om hon får suga i fred så kan hon sitta kvar på ett värddjur i 1-2 veckor.

Fästingar finns spridda över större delen av södra och mellersta Sverige och utmed Norrlandskusten upp till Umeå.

De är beroende av en relativt hög luftfuktighet och påträffas därför ofta i halvhögt gräs intill vatten. Där sitter de i toppen av grässtrån och väntar på att kunna haka sig fast i ett passerande djur. Ju torrare det är desto svårare får fästingen att klara sig.

Fästingar sprider flera olika sjukdomar. Viktigast i Sverige är Borrelios, Ehrlichios och TBE (Tick Borne Encephalitis).

Ta bort en fästing så snart du ser den. Bäst är att ta med en speciell fästingplockare, ta ett stadigt tag vid huvudet och dra rakt ut. Glöm alla kurer med smör, fotogen osv. Det är plockning som gäller. Alla andra metoder kan få fästingen att tömma sitt maginnehåll i såret och då effektivt överföra eventuella sjukdomar den bär på.