Inledning

Marsvin är relativt infektionskänsliga. Bakterieinfektioner är vanligast men även virus-, parasit-, och svampsjukdomar kan drabba marsvin.

När ett marsvin blir sjukt är det inte alltid man kan se när sjukdomen börjar eftersom marsvin vill dölja sina sjukdomar. Marsvin är bytesdjur i naturen och om de visar sjukdom eller skada blir de ett lättare byte för rovdjur.

Orsak

Bakteriesjukdomar orsakas av bakterier av olika slag. Det kan handla om rena sjukdomsframkallande (patogena) bakterier som sprids via smitta, miljöbakterier som finns naturligt i omgivningen eller bakterier som marsvinet naturligt har i kroppen (kommensaler).

Smittsamma sjukdomar kan spridas via direktkontakt, indirekt kontakt, luftburet eller från moder till foster under dräktigheten. Miljöbakterier är normalt sett inte sjukdomsframkallande men kan bli det om bakterierna förekommer i för stor mängd och/eller om marsvinet är mottaglig. På samma sätt är de kroppsegna bakterierna heller inte sjukdomsframkallande men vid överväxt eller om marsvinet är mottagligt, kan sjukdom uppstå.

En vanlig orsak till att marsvin blir mer mottagliga för infektionssjukdomar är att de sköts och utfodras felaktigt eller stressas på andra sätt. Marsvin är mycket stresskänsliga djur. Vid stress påverkas immunförsvaret negativt och möjligheter uppstår för bakterier att orsaka sjukdom. Vid felaktig utfodring och/eller C-vitaminbrist byggs immunförsvaret inte upp som det ska

Läs under ”Skötselråd” om hur du ska sköta ditt marsvin för att göra det så motståndskraftig som möjligt.

De vanligaste sjukdomsframkallande bakterierna på marsvin är Bordetella bronchiseptica, Streptococcus zooepidemicus och Streptococcus pneumoniae. Andra något mindre vanliga bakterier är Haemophilus spp och Streptobacillus moniliformis.

Symptom

Symptomen varierar beroende på var i kroppen infektionen får fäste. På marsvin hamnar bakterierna ofta i lungorna och urinvägarna. Förloppen kan vara både långdragna (kroniska) och hastiga (akuta). Bakterier kan även ge allmäninfektioner där inget specifikt organ är angripet och infektioner som börjar i ett organ kan sprida sig till andra organ, till exempel bakterier från en urinvägsinfektion kan vandra upp i njurarna och orsaka njurskador.

Vi lunginflammation är de klassiska symptomen tung och stötig andning vanligtvis utan påtagligt näsflöde. Ibland kan man höra rosslingar eller skrapig andning men inte alltid.

Vid urinvägsinfektion brukar det första symptomet vara att marsvinet smärtar vid urinering, kissar ”på sig” och kissar utanför toalådan. Ibland ser man även blodblandad eller illaluktande urin.

Streptococcus zooepidemicus tillhör egentligen normalfloran i munhåla och näshåla men kan orsaka böldbildning i lymknutorna på sidan av halsen. Om det blir sår i tandköttet eller nässlemhinnan öppnar sig en port för bakterierna att ta sig in i kroppen och föröka sig. Symptomet är en hastigt uppkommen svullnad på halsen under örat.

Vid alla typer av infektioner kan marsvinet vara allmänpåverkat i olika grad. Vanligtvis märker man inte så mycket men ibland kan marsvinet dra sig undan och burra upp sig. Ibland blir aptiten påverkad och vanligtvis tappar djuret i vikt, framför allt om njurarna är inblandade.

Ett marsvin som visar att det mår dåligt behöver akut hjälp!

Diagnos

Diagnos ställs i första hand med hjälp av sjukdomshistorien och symptomen. Vid lunginflammation kan man dessutom ta hjälp av röntgen och ett blodprov där man tittar efter inflammatoriska förändringar som uppstår bland de vita blodkropparna. Vid allmäninfektioner kan blodprovet vara det enda sättet att ställa diagnosen.

Vid urinvägsinfektion har man hjälp av ett urinprov. Man tittar då efter både blod och de sjukdomsframkallande bakterierna. För att undvika föroreningar ska provet helst vara taget direkt från urinblåsan via cystocentes (när man går in genom bukväggen i blåsan med hjälp av en kanyl). Men det kan även fungera med ett spontankastat prov. Nackdelen med cystocentes är att marsvinet måste sövas.

Från ett urinprov kan man odla fram bakterien och få en resistensbestämning för att kunna rikta behandlingen. Tyvärr är det mycket svårare att göra motsvarande vid lunginflammationer.

Behandling

Bakterieinfektioner behandlas i första hand med antibiotika, helst efter en resistensundersökning. Vad som är väldigt viktigt att tänka på, är att marsvin är mycket känsliga för flera typer av antibiotika. Ett felaktigt val kan orsaka kraftiga diarréer och vara direkt livsfarligt för marsvinet. En marsvinskunnigkunnig veterinär vet vilka preparat som är ”tillåtna”, hur de ska administreras och vilka som inte kan användas alls.

Vid böldbildning i lymfknutorna, måste man förutom behandla med antibiotika, skära upp bölden och rensa ut varet. Såret lämnas öppet för så kallad sekundär läkning, där läkningen sker underifrån och från sidorna. Sårhålan ska spolas ut och hållas öppen så länge som möjligt. Tömningen av bölden görs i narkos.

Om marsvinet har allmänna symptom måste dessa också behandlas. Om djuret druckit dåligt kan det behöva dropp, äter det dåligt måste man stödmata och har marsvinet jobbigt att andas kan det behöva syrgastillförsel.

Vid urinvägsinfektioner är det extra viktigt att ge rikligt med vätska för att genomspolningen av blåsan ska bli den bästa. Bakterierna har då svårare att hålla sig kvar i blåsan.

Även om marsvinet verkar piggt och aktivt som vanligt, bör man behandla det som sjukt, det vill säga låta djuret vila och inte utsätta det för stress.

Vid antibiotikabehandling är det viktigt att omedelbart kontakta veterinär om marsvinet får diarré, slutar äta eller slutar bajsa. Det är också viktigt att inte avsluta förskrivna behandlingar i förtid.

Förebyggande

Bakterieinfektioner kan förebyggas på många sätt. Det är viktigt att se till att miljön hålls ren och fräsch samt att via rätt utfodring och skötsel hålla marsvinets immunförsvar i topptrim.

Det är också viktigt att se upp med såriga fötter och smutsigt underlag. Toahörnan ska städas varje dag. Stark urinlukt skadar slemhinnan i näshålan och luftvägsinfektioner får lättare fäste. Ansamlingar av avföringsbakterier ökar smittrycket.

Det finns marsvin som inte tycker om smaken av C-vitamin som blandats i dricksvattnet. De kommer då att dricka sämre och risken för både urinvägsinfektioner och andra infektioner ökar. Det kan därför vara bättre att ge C-vitamintillskottet direkt i munnen på marsvinet eller strö det som pulver på maten.

Självfallet ska man alltid isolera ett sjukt djur för att minska risken för smitta till burkompisarna.

En annan viktig faktor är stress. Marsvin blir mycket lätt stressade av en otrygg miljö, överbeläggning, en för intensiv hantering eller av transporter. Stress påverkar immunförsvaret negativt och kan snabbt ge en ökad känslighet hos marsvinet.