Veterinären.nu – Sveriges ledande hälsoportal för sällskapsdjur
× Stäng

Besök veterinären i mobilen.

• Öppet 07:00 - 24:00 alla dagar.
• Gratis med djurförsäkring.

Läs mer och boka här!

Är du veterinär? Just nu söker vi fler veterinärer till FirstVet.
Läs mer och ansök på firstvet.se.

FirstVet - Din veterinär på nätet

FirstVet finns som app till iPhone, iPad och Android.
Ladda ner appen i App Store eller på Google Play.

Annons

Skötselråd gerbil

Inledning

Gerbilen, även kallad ökenråtta, är en gnagare som i det vilda återfinns i Centralasien, Mellanöstern, Indien och Afrika. De lever i savann, stäpp-, öken- och halvökenmiljöer.

Den gerbilart som vanligen hålls som sällskapsdjur är den Mongoliska gerbilen (Merionus unguiculatus). Den kom via Japan och USA till Europa på 1960-talet och är nu ett relativt populärt sällskapsdjur.

Gerbiler är flockdjur som lever i gångsystem och bohålor under jord. Naturfärgen är agouti/viltfärg med brun päls på ryggen och ljusare mage. Numera har man avlat fram flera färgvarianter som svart, vit och kanel.

Gerbilen är inte lämplig för småbarn men för barn över 10 år och vuxna, kan den vara ett utmärkt sällskapsdjur. Vad som uppskattas hos många gerbilägare är att de är i stort sett luktfria.

En gerbil lever 2-4 år. Den uppnår vid vuxen ålder en vikt på ca 50-130 g. Hanar är normalt sett lite större än honor.

Miljö

Gerbiler hålls lämpligen i rymningssäkra burar i par eller grupp. Man kan använda sig av hamsterburar, terrarier, akvarier eller plastburar med gallertak. Enligt djurskyddslagen måste ytan på burbotten vara minst 0,12 kvadratmeter. Den kortaste sidan måste vara minst 25 cm och buren måste vara minst 20 cm hög för två gerbiler. Kom ihåg att detta är minimått, för stort kan det aldrig bli!

Eftersom gerbiler gräver mycket kan det vara praktiskt att ha en bur med solida väggar och nättak. Är väggarna transparenta får man njuta av att se hur gerbilerna gräver sina gångsystem. Tänk på att nätet måste vara finmaskigt nog för att förhindra rymningar och att det är öppet nog i taket för att främja en god ventilation.

Det är lätt att förstå att gerbilerna måste ha rikligt med bottenmaterial så att de kan gräva. Som strö kan man ha olika typer av material, t.ex. kutterspån, papperspellets, rivet/strimlat papper, hö eller halm. Det finns för- och nackdelar med alla typer av bottenmaterial så man för prova sig fram. En del gerbilägare har t.ex. upplevt att djuren blivit irriterade i nosen av kutterspån.

Liksom chinchillor tycker gerbiler om att sandbada och de bör ha tillgång till sandbad minst en gång i veckan. Man kan använda vanlig chinchillasand som köps i zoohandeln. Det anses att gerbiler som får sandbada regelbundet och ofta, får mindre problem med nosirritationer.

Liksom hamstrar vill gerbiler ha en bolåda med material att bädda i. Undvik bomull och andra trådiga material som kan sno sig runt extremiteter och strypa blodtillförseln. Rivet hushållspapper eller annat mjukt papper fungerar bra. Tänk på att om man har flera gerbiler måste alla få plats i bohålan.

Gerbiler är mycket aktiva djur och behöver ordentligt med motion. De gillar att springa i rörsystem och hoppa mellan olika hyllor. De behöver ständigt material att gnaga på såsom färska lövträdsgrenar, träbitar, kartonger, tomma toa-rullar mm. De bör även få komma ut ur sin bur och motionera fritt i hemmet. Se bara till att det inte finns olämpliga hål eller utrymmen för gerbilerna kan krypa in i.

Utfodring

I det vilda äter gerbiler blad, frön, rötter och andra växtdelar. Exakt hur deras diet ser ut vet man ännu inte och det kan i fångenskap vara svårt att komponera en bra foderstat. Numera finns bra pellets som innehåller en proteinhalt på 20-22 % som kan ges i kombination med fröblandningar som säljs till gnagare. Man bör dock se upp med att ge för mycket fröblandningar eftersom de innehåller en stor andel solrosfrön som gärna plockas ut och äts först av gerbilen. Solrosfrön i för stora mängder ger för låg halt av kalcium och för höga fett.- och kolesterolhalter.

För att variera kosten och täcka upp näringsbehoven bör man komplettera torrfodret med grönsaker, frukt och lite, fullkornsbröd, pasta, ris och kost potatis. Tänk på att ge allt i måttliga mängder, för mycket grönsaker kan t.e.x. orsaka diarré. Nya fodermedel bör dessutom introduceras successivt.

Tänk på att gerbiler gärna gräver ner sin matskål i strömaterialet. De hittar dock maten igen men man måste komma ihåg att städa bort färskfoder så att det inte ligger och möglar eller ruttnar.

En frisk och korrekt utfodrad gerbil behöver inga vitamin- eller mineraltillskott.

Eftersom gerbiler lever i torra miljöer i det vilda är de väldigt duktiga på att spara på vätska och kan klara sig utan dricksvatten länge. Trots detta måste de alltid ha tillgång på färskt vatten. Vattenflaskor är ofta att föredra eftersom gerbiler snabbt fyller en vattenskål med strömaterial och annat skräp. Vattnet måste bytas dagligen och flaskan rengöras noga även i pipen.

Avel

Gerbiler kan bli könsmogna redan vid 8-9 veckors ålder men bör inte sättas i avel förrän tidigast vid 4 månader. Vänta gärna till honan är ett halvår men hon ska inte vara över ett år när hon får sin första kull.

Honan brunstar var 4-7: e dag och är dräktig 23-26 dagar. Tyvärr är det inte helt okomplicerat att sätta ihop en hona med en hane inför parningen. Läs mer om hur man gör under rubriken ”beteende”.

Vill man ha en kull ungar till direkt efter den första kan hanen få vara kvar med honan under dräktigheten. Hon kommer att brunsta direkt efter förlossningen och hanen kommer att vara till god hjälp med ungarna.

Normalt sett får en gerbil 3-7 ungar. Det är sällsynt med förlossningskomplikationer men självfallet ska man genast kontakta veterinär om så skulle bli fallet. Det är normalt att honan äter upp moderkakorna men äter hon sina ungar är något på tok. Hon kan vara stressad, för ung eller det kan vara något fel på ungarna.

De två första veckorna efter förlossningen är honan känslig för störningar och städningen av buren får vänta under den här perioden.

Ungarna kan avvänjas vid 3-4 veckors ålder men bör inte flytta till nya hem förrän de är 5-6 veckor gamla.

Man kan skilja hanarna från honorna när de är 10 dagar eller äldre. Hanarna saknar spenar, honorna har åtta stycken.

Beteende

Trots att gerbiler är flockdjur kan de vara fruktansvärt aggressiva mot nya artfränder. Man kan därför inte sätta ihop ett par eller en grupp hur som helst.

Det är lättast att sätta ihop en hane med en hona och svårast att sätta ihop två könsmogna hanar eller två könsmogna honor. Ungar brukar också gå bra att sätta ihop med äldre djur.

Vill man sätta ihop ett gerbilpar bör man ha en delad neutral bur och låta gerbilerna vänja sig vid varandra genom ett finmaskigt galler. Låt dem byta sida flera gånger om dagen. När de slutat försöka attackera varandra genom gallret kan man släppa ihop dem under övervakning.

Gerbiler är inte aggressiva djur men om de blir skrämda eller hotade kan de bita till. Det bästa sättet att lyfta upp en gerbil är att kupa händerna och försiktigt ”skopa” upp den. Man ska aldrig lyfta den i svansen eftersom svanshuden kan glida av. Det är en försvarsreaktion som hjälper vilda gerbiler att komma ifrån rovdjur.

Om man måste hålla en gerbil stilla för undersökning, medicinering eller något annat, kan man använda sig av nackskinnsgreppet. Rätt utfört skadar det inte djuret men man bör bli visad av en kunnig person innan man försöker sig på det. Alternativt kan man vira in djuret i en liten handduk.

Vid stress eller sjukdom kan gerbiler utsöndra ett rödaktigt färgämne (porfyrin) från tårkörtlarna. Det kan då se ut som att gerbilen blöder från nos och/eller ögon. Även om det inte är en specifik sjukdom, är det ett tecken på att något är på tok och man bör se över miljön samt kontakta veterinär.

Yttre skötsel

Gerbiler ska kunna pusta och sköta sin päls själva men skulle man bli tvungen att bada en mus kan man använda ett milt djurschampo. Räkna dock med att musen kommer att protestera

Kloklippning brukar heller inte vara nödvändigt men ska självfaller utföras om klorna blir för långa

Tänderna ska inte behöva klippas. Om så skulle bli fallet bör man kontakta veterinär

Burhygienen är mycket viktig. Man bör städa minst 1-2 gånger i veckan beroende på ur stor buren är. Stark urinlukt retar luftvägarna och ansamlingar med avföring är en bakteriehärd som i värsta fall kan leda till infektionssjukdomar.

Forum Gnagare

  • Skötselråd chinchilla

    Den lilla chinchillan (Chinchilla lanigeia) är en gnagare, nära släkt med marsvin och piggsvin. En chinchilla kan leva väldigt länge. Enstaka individer har blivit upp mot 18-20 år men den genomsnittliga livslängden ligger på 10-15 år.

  • Mag och tarmsjukdomar marsvin

    Alla former av mag-tarmsjukdomar på marsvin är akuta tillstånd. Om behandling inte sätts in på ett tidigt stadium riskerar man hastiga dödsfall.

  • Ceannaigh Pas Cláraithe, ceadúnas tiomána, cárta aitheantais [quickdoccuments@gmail.com] (((+ + 2376

    Ceannaigh Pas Cláraithe, ceadúnas tiomána, cárta aitheantais [quickdoccuments@gmail.com] (((+ + 237673581889))) Phas 24 uair a chloig ráthaithe, saoránacht, cártaí Id, ceadúnas tiomána, dioplómaí, céimeanna, teastais seirbhíse atá ar fáil. Seirbhísí víosa turasóireachta agus gnó atá ar fáil do chónaitheoirí gach 50 stát agus gach náisiúntacht ar fud an domhain. Tá…

Gå till forumet om Gnagare
© 2019 Veterinären.nu. Allt innehåll är skyddat enligt upphovsrättslagen. Veterinären.nu drivs av Onlinevet 247 AB.
Annons