Hej!
Jag är mamma i en familj som har en kanin som husdjur.
Kaninen är 7 år och är lös inomhus dygnet runt.

Min dotter och hennes sambo har en labrador som nu är ca 7 månader. Sedan de skaffade hunden blir det mer sällan de kommer hit och hälsar på då de inte vill lämna hunden hemma och våra kanin inte är hundvan. Hans erfarenhet av hundar sträcker sig till när grannens greyhound smitit hit och nosar utanför hans utebur på sommaren. Då har han stampat och varit märkbart stressad.

Vid tre tillfällen har min dotters hund varit inne i huset, första gången bar jag vår kanin i famnen och pratade lugnt med honom, hunden var lugn och skällde inte. De två sista gångerna har kaninen fått vara på övervåningen och hunden på nedervåningen med stängd dörr emellan. Hunden har inte jagat runt och letat efter kaninen.
Jag vill gärna att vi ska kunna träffas och att de ska kunna ta med sig hunden hit men min sambo tycker att det är kaninens hem och då får de inte ha med den, kaninen blir stressad bara av att känna doften. Han brukar stampa när han kommer ner efter att de har åkt men det är bara en eller två stamp.
Hade det varit goda vänner så hade jag hållit med min sambo men nu är detta familjen, då tycker jag att vi ska anstränga oss lite mer för att få det att fungera. Kaninen kanske inte kan bli kompis med labradoren men ändå lära sig att den doften inte är förknippad med fara.

Är jag “helt ute och cyklar” i mina tankegångar?
Har du några bra råd och synpunkter?

Hälsningar Cecilia