Veterinären.nu – Sveriges ledande hälsoportal för sällskapsdjur
× Stäng

Frågelådan är
flyttad till FirstVet.

Ställ din fråga gratis på FirstVet.se

GÅ TILL FIRSTVET

FirstVet finns som app för Iphone, Ipad och Android. Ladda ner appen i App Store eller på Google Play

Annons

Bakteriesjukdomar papegoja

Inledning

Eftersom de flesta av våra olika typer av sällskapsfåglar ännu inte fötts upp i fångenskap i så många generationer, har de fortfarande sina ”viltgener” bevarade. Det innebär att det är sällsynt med många av de sjukdomar som är vanligt förekommande på oss människor och som blir allt vanligare på våra domesticerade husdjur. Några exempel är tumörsjukdomar, diabetes, blodsjukdomar och ärftliga defekter.

Eftersom de flesta fågelarter är förskonade från ovan nämnda sjukdomar, är den vanligaste orsaken till sjukdom på fågel infektioner av olika slag. Vanligtvis handlar det om bakteriesjukdomar men naturligtvis kan även virussjukdomar, svampinfektioner och parasitangrepp förekomma.

Orsak

Många olika typer av bakterier kan orsaka sjukdom på en fågel. Det kan handla om rena sjukdomsframkallande (patogena) bakterier som sprids via smitta, miljöbakterier som finns naturligt i omgivningen eller bakterier som papegojan naturligt har i kroppen (kommensaler).

Sjukdom till följd av bakterier behöver med andra ord inte betyda att papegojan blivit smittad av en annan fågel. Många gånger blir papegojan sjuk av sina egna bakterier eller miljöbakterier. Eftersom fåglars avföring i allmänhet inte luktar illa blir städningen i fågelns bur många gånger eftersatt. Fåglar har dessutom en förmåga att bajsa överallt i buren; i matkoppar, vattenkoppar, på sittpinnar med mera. Bakterierna ökar i antal, fågeln blir utsatt hela tiden och till slut orkar immunförsvaret inte stå emot längre. Om fågeln dessutom har bristsjukdomar eller nedsatt immunförsvar av andra anledningar, blir naturligtvis förloppet både hastigare och allvarligare.

En vanlig orsak till att papegojor blir mer mottagliga för infektionssjukdomar är att de sköts och utfodras felaktigt eller stressas på andra sätt. Fåglar är mycket stresskänsliga djur. Vid stress påverkas immunförsvaret negativt och möjligheter uppstår för bakterier att orsaka sjukdom. Vid felaktig utfodring utvecklas bristsjukdomar och papegojan blir mer infektionskänslig. En vanlig bristsjukdom är A-vitaminbrist som leder till sköra slemhinnor. Slemhinnorna i till exempel munhålan är den första försvarsporten mot intrång av bakterier. Om slemhinnan inte är fullt utvecklad bildas små sår som ger möjlighet för bakterierna att ta sig in i kroppen.

Stress är också en viktig faktor som ofta förbises. När en papegoja transporteras och byter miljö, till exempel från uppfödaren till zoo-affären eller till den nya ägaren, utsätts den för både en stor psykisk påfrestning men även för många nya miljöbakterier som den inte är van vid. Finns dessutom andra fåglar i den nya miljön, stöter papegojan även på nya ”fågelbakterier”.

Smittsamma sjukdomar kan spridas via direktkontakt, indirekt kontakt, luftburet eller från honan till embryot under äggbildningen.

Läs under ”Värt att veta” om hur du ska sköta din papegoja för att göra den så motståndskraftig som möjligt.

En specifik, smittsam bakterie är Chlamydophila pscittaci. Den ger upphov till papegojsjuka, även kallad pscittacos eller ornithos. Denna sjukdom kan smitta alla typer av fåglar men även människor (zoonos). Bakterien är lurig eftersom den kan ligga vilande (latent) i kroppen på fågeln i många år och plötsligt bryta ut när man minst anar det. De latenta bärarna kan även utsöndra bakterier periodvis och därmed smitta burkompisar och ägare utan att själva vara sjuka. Bakterien kan utsöndras via saliv, nässekret, tårvätska, avföring och damm från fjäderdräkten.

Andra bakterier som kan orsaka sjukdom på en papegoja är colibakterier, clostridier, stafylokocker, streptokocker, salmonella med flera.

Symptom

Bakteriesjukdomar kan yttra sig på många sätt. De kan orsaka allt från mycket lindriga allmäninfektioner till allvarliga lunginflammationer eller sjukdomar där vitala organ som lever och njurar är angripna.

Viktigt att tänka på, är att sjukdomens allvarlighetsgrad aldrig ska avgöras utifrån hur fågeln beter sig. Eftersom fåglar är bytesdjur i naturen är de programmerade att inte visa symptom på skada eller sjukdom. Det innebär att ägaren ibland inte misstänker att något är på tok förrän fågeln i princip är döende. De upplever det då som att fågeln blev allvarligt sjuk från en dag till en annan och kanske avled inom några timmar. I de flesta fall har dock fågeln varit sjuk betydligt längre men ägaren har inte kunnat upptäcka symptomen. Undantag finns dock där sjukdomsförloppet går så hastigt att fågeln bokstavligt talat trillar död av pinnen.

Symptom att hålla utkik efter är att fågeln helt plötsligt blir lite tystare, att den tappar i vikt (det är bra att göra det till en vana att väga sin fågel regelbundet), att den andas tyngre (stjärten vippar mer eller att fågeln öppnar näbben vid andning), att avföringen inte ser ut som den brukar göra (både vad det gäller färg, form och lukt), att fågeln sover mer än vanligt, att den burrar upp sig, äter sämre eller på något sätt beter sig avvikande. En sjuk fågel kan till och med överdriva det naturliga beteendet för ”bestrida” sin sjukdom, till exempel genom att ständigt sitta vid matkoppen och låtsas äta.

En fågel som placerar sig på burbotten och inte vill gå upp på sittpinnen är i stort sett alltid mycket allvarligt sjuk!

Vid minsta tecken på att något kan vara på tok med en fågel ska man alltid kontakta veterinär. Inga symptom ska avfärdas som oväsentliga innan undersökningar gjorts.

Diagnos

Utöver den allmänkliniska undersökningen tar man hjälp av blodprover och röntgen för att ställa diagnos. I en del fall kan även bakterieodling tas för att konstatera vilken bakterie som är den sjukdomsframkallande.

Vid en röntgenundersökning letar man till exempel efter förändringar i lungor och luftsäckar (vid lunginflammation), förstorad lever och mjälte (det är vanligt att dessa organ förstoras vid alla typer av infektioner) eller andra invärtes förändringar.

På ett så kallat rutinblodprov kan man titta på de röda och vita blodkropparna samt få en uppfattning om lever, njurar och andra inte organ i kroppen är påverkade. Om de vita blodkropparna är många fler än de normalt ska vara, är det ett vanligt tecken på infektion.

Om fågeln har symptom på luftvägsinfektion kan man ta ett prov från näshålan (via choanen, papegojans naturliga ”gomspalt”) för att se om det går att odla fram den sjukdomsframkallande bakterien.

I de fall då man misstänker papegojsjuka kan dels blodprov tas för att leta efter antikroppar mot bakterien men det går även att ta prov från näshåla, ögonslemhinna och/eller kloak för att leta efter bakteriens DNA. Viktigt att tänka på är att om dess prover är negativa är det inget 100%-igt säkert sätt att friförklara fågeln från papegojsjuka. Om fågeln hunnit avlida är det viktigt att utföra en obduktion både för sin egen skull men även för att utesluta eller bekräfta smittrisk om man har fler fåglar.

Behandling

Bakterieinfektioner behandlas med antibiotika av olika slag. Om man vet vilken den aktuella bakterien är och vilka typer av antibiotika den är känslig för, har man bäst förutsättningar för en framgångsrik behandling.

Tyvärr är det inte alltid man har möjlighet att odla fram bakterien och då är man hänvisad till att välja en antibiotikatyp som man tror kan fungera. Erfarenhetsmässigt vet man vilka sorters bakterier fåglar brukar bli sjuka av och det är utifrån dessa kunskaper man har sina förstahandsval vid behandling.

Papegojsjuka kräver väldigt specifik och lång behandling. Tyvärr är det svårt att få tag på behandling som kan utföras i hemmet men det finns långtidsverkande injektioner som kan ges ungefär en gång i veckan på kliniken. Behandlingen ska ges sju gånger så behandlingstiden blir 45-50 dagar lång.
Om papegojan är väldigt nedsatt vid behandlingens början måste man dessutom ge understödjande behandling. Vanligtvis handlar det om dropp och sondmatning. Vid allvarliga luftvägsinfektioner kan det behövas syrgastillförsel.

Eftersom fåglar normalt sett har en hög kroppstemperatur, fryser de lätt när de blir sjuka. Det är därför fördelaktigt att låta fågeln vistas i ett uppvärmt utrymme, 25-28 grader brukar vara lagom.

Förebyggande

Det bästa sättet att förebygga infektioner är att sköta sina papegojor så bra som möjligt samt undvika att stressa dem i onödan. Generellt gäller att ju färre fåglar man har och ju mindre kontakt med okända fåglar de har, desto bättre är det.

Om man ska köpa en ny papegoja och redan har en eller ett par hemma, bör den nya fågeln sitta i ”karantän” 3-6 månader. Det innebär att den ska sitta i ett eget utrymme och skötas separat under den här perioden. Är det den första papegojan man köper in ska man vara extra observant på sjukdomssymptom under den här perioden.

Har man flera fåglar är det dessutom viktigt att isolera sjuka individer från resten av gruppen. Man bör ha ett eget rum och en mindre sjukbur till dessa individer.

Forum Fågel

Gå till forumet om Fågel
© 2020 Veterinären.nu. Allt innehåll är skyddat enligt upphovsrättslagen. Veterinären.nu drivs av Onlinevet 247 AB.
Annons