Veterinären.nu – Sveriges ledande hälsoportal för sällskapsdjur
× Stäng

Frågelådan är
flyttad till FirstVet.

Ställ din fråga gratis på FirstVet.se

GÅ TILL FIRSTVET

FirstVet finns som app för Iphone, Ipad och Android. Ladda ner appen i App Store eller på Google Play

Annons

Hormonrubbningar papegoja

Inledning

Hormonrubbningar på större papegojor beror oftast på ägarens beteende i kombination med felaktig skötsel. På undulater är de vanligtvis tumörorsakade.

Orsak

Det är viktigt att förstå hur papegojor fungerar i det vilda för att förstå varför det kan bli så tokigt i fångenskap.

Normalt sett häckar papegojor en gång om året under en period på cirka 2-3 månader. Eftersom fåglar är flygande djur kan de inte bära på onödig extravikt. Ett sätt att hålla vikten låg, är att krympa organ som inte används under hela året, det vill säga testiklar, äggstock och äggledare. För att organen ska kunna krympa måste hormonscykeln som är aktiv under häckningsperioden ”ligga i träda” under icke-häckningperioden. Det innebär bland annat att honfåglar producerar mindre östrogen och hanfåglar mindre testosteron under den här perioden.

Det som styr att hormoncykeln vaknar igen lagom till häckningen är olika faktorer beroende på var i världen papegojan lever. Papegojor från Australien är till exempel känsliga för ökad dagslängd men de som lever vid ekvatorn är inte lika påverkade av ljuset. Andra faktorer som kan spela in är tillgång på mat, näringsinnehållet i maten, luftfuktighet, temperatur med mera.

När miljöfaktorerna talar om för papegojan att det börjar närma sig häckning, kommer fågelns beteende att förändras och ytterligare stimulera hormonerna. Papegojorna blir mer parbundna, de putsar varandra mer, har avsevärt mycket mer kroppskontakt och de uppsöker bohålor som gnags till önskad storlek och form. När det börjar närma sig äggläggning kommer framför allt honan att spendera allt mer tid i bohålan. Mörkret därinne stimulerar äggläggningen.
I fångenskap föreligger vanligtvis häckningsförutsättningar året runt och många gånger finns det en ägare som i all välvillighet agerar partner. Papegojan tillåts att ”boa” i diverse utrymmen i huset, allt från skåp och lådor till under täcket i ägarens säng. De flesta fågelägare blir smickrade av uppvaktningen och låter glatt papegojan äta från munnen, de kelar intensivt med den och agerar trogen partner på många andra sätt. Framför allt kakaduor är väldigt kärvänliga och kräver ständig uppmärksamhet. På toppen av detta är det många papegojor som fortfarande utfodras med mycket solrosfrö och annan allt för fet och kolhydratrik mat. Solrosfrön innehåller komponenter som stimulerar hormonproduktionen.

När papegojans hormoncykel är aktiv året runt under långa perioder kommer detta att allmänt slita på de inre organen och skapa kroniska förändringar i könsorganen. Ju längre det får pågå desto svårare är det att bryta cykeln.

I kontrast till miljöorsakade hormonrubbningar, kan även papegojor drabbas av tumörbildning i äggstockar eller testiklar. Vid tumörförändringar kan stora mängder hormon bildas i organen och det är ibland ”fel” sorts hormon. Honfåglar kan börja producera stora mängder testosteron och hanfåglar östrogen. Den här typen av tumörsjukdomar är allra vanligast på undulater men ses även då och då på nymfparakiter och dvärgpapegojor. Större papegojor drabbas väldigt sällan.

Symptom

Det allra mest uppenbara symptomet på hormonrubbning är överdriven äggläggning på en honpapegoja. Lägger en papegoja flera kullar ägg om året är det inte normalt. Tyvärr finns det fåglar som lägger så mycket som 1-2 kullar i månaden. Det är inte svårt att tänka sig att det leder till kalkbrist och därpå följande sjukdomar, till exempel värpnöd. Mer om värpnöd finns att läsa under ”Värpnöd papegoja”. Kalkbristen leder också till urkalkning av skelettet vilket ökar risken för frakturer.

En hona som inte börjar lägga ägg kan på alla andra sätt uppvisa överdrivet häckningsbeteende. Hon ”boar” på alla möjliga ställen, tigger mat, kräver ständigt ägarens uppmärksamhet, vill bli kliad på ryggen och över hela kroppen samt vill bara umgås med den person hon valt ut som sin partner. Dvärgpapegoj-honor tuggar loss pappersremsor och fäster dessa i fjädrarna ovanför stjärten.

Hanar uppvaktar sin ägare, försöker mata honom/henne och försöker para sig med ägaren, burinredningen eller möbler i hemmet. Han blir ofta skrikig och aggressiv i sitt försök att försvara sin partner och sitt revir.

På kakaduor är det vanligt med kloakframfall till följd av en längre tids parningsförsök och antingen äkta eller fingerad äggläggning.

Båda könen kan bli riktigt skrikiga och aggressiva mot utomstående. De kan bli mycket revirhävdande runt buren och/eller personen som är föremålet för kärleken.

Undulater med tumörer i könskörtlarna (testiklar eller äggstockar) kan förutom ovanstående symptom plötsligt börja bete sig som det motsatta könet. Vaxhuden kan byta färg från brun till blå och vice versa. Om tumörerna hinner växa sig stora kan de dessutom ge symptom i form av svullen buk, förlamning eller nedsatt gripförmåga i ett eller båda ben, svårt att passera avföring, andningssvårigheter och besvär att flyga.

Diagnos

Diagnos ställs till stor del med hjälp av sjukdomshistorien, beteendet och undersökningen. Vid överdriven äggläggning, värpnöd, tumörsjukdom och kalkbrist har man dessutom stor nytta av röntgen.

Mätningar av hormonnivåer i blodet är svåra eftersom det ännu inte finns tillräckligt med referensvärde på normalnivåer på olika papegojarter. I takt med att dessa värden tas fram kommer man att kunna använda blodprover mer i framtiden.

Behandling

Det första man måste göra, är att åtgärda eventuella akuta följdsjukdomar, till exempel värpnöd eller frakturer.

Att få balans på hormonerna kan vara besvärligt eftersom fågeln ofta är inne i en ond cirkel. Det gäller att bryta beteendet med miljöåtgärder, utfodringsförbättringar och beteendeträning. Man bör undvika utfodring med feta fröer, allt för mycket frukt och annan kolhydratrik föda, till exempel pasta och bröd. Man bör dessutom se till att papegojan får minst 10 timmars sömn. Dagslängden bör kortas ner successivt för att det ska ge önskvärd effekt. Ägaren bör inte mata fågeln från munnen och inte klappa den över hela kroppen. Endast kliande på huvudet är tillåtet. Fågeln ska inte uppmärksammas när den uppvisar häckbeteende och den ska inte tillåtas smita in i mörka utrymmen.

Skrikande, bitande, revirhävdande och andra besvärliga beteende kan förbättras med träning. Man måste ersätta fågeln onormala beteende men mer varierande och sunda beteende, till exempel födosök, motion och trickträning.

I allvarliga fall där fågeln inte svara på ovanstående behandling, kan man prova hormoninjektioner, helst i kombination med övrig terapi. Tyvärr dämpar inte hormonbehandlingen inte alltid fågelns egen hormonproduktion utan endast symptomen. Det kan dock vara ett sätt att hjälpa till att bryta den onda cirkeln.

Det är mycket svårt att operera bort tumörer i de inre organen på fåglar, framför allt hos undulater som är så små. Allt mer avancerade metoder för mikrokirurgi håller på att utvecklas men det är fortfarande ett mycket riskfyllt ingrepp.

Förebyggande

Man förebygger skötsel- och beteendeorsakade hormonrubbningar genom att aldrig uppmuntra häckningsbeteende och genom att utfodra papegojan rätt från början. Det kan vara svårt men ju fler icke-häckningsrelaterade beteende och aktiviteter man tränar in desto mindre utrymme finns det för just häckningsbeteendet. Det går aldrig att ta bort det naturliga beteendet helt men det får inte uppmuntras vare sig med glada tillrop, bestraffningar eller ”fyande”. Det bästa är att totalt ignorera beteendet. Slutar inte fågeln är det bäst att lugnt och stilla gå därifrån. Önskat beteende uppmuntras desto mer.

Eftersom man inte vet varför det är så vanligt med tumörsjukdomar i äggstockar och testiklar på undulater, är det svårt att förebygga dessa hormonrubbningar.

Forum Fågel

Gå till forumet om Fågel
© 2020 Veterinären.nu. Allt innehåll är skyddat enligt upphovsrättslagen. Veterinären.nu drivs av Onlinevet 247 AB.
Annons