Veterinären.nu – Sveriges ledande hälsoportal för sällskapsdjur
× Stäng

Frågelådan är
flyttad till FirstVet.

Ställ din fråga gratis på FirstVet.se

GÅ TILL FIRSTVET

FirstVet finns som app för Iphone, Ipad och Android. Ladda ner appen i App Store eller på Google Play

Annons

Kalkbrist och värpnöd papegoja

Inledning

Det är inte alla honpapegojor som lägger i ägg fångenskap men vissa arter är mer benägna att göra det än andra. Det är inte nödvändigt att det finns en hane närvarande för att honan ska börja lägga ägg. Dessa ägg kommer naturligtvis inte att vara befruktade. En del arter lägger villigt många ägg året runt och det kan ställa till en hel del problem. De arter som är mest benägna att lägga mycket ägg är nymfparakiter, undulater och dvärgpapegojor

Kalkbrist kan uppstå på alla arter samt på både hanar och icke-äggläggande honor på fåglar som utfodras med en för kalkfattig kost eller som av olika orsaker har får låga halter av D-vitamin. Den papegojart som är mest känslig för detta, är grå jako.

Orsak

Orsaken till värpnöd är i första hand kalkbrist men i sällsynta fall kan det finnas andra anledningar som missformade ägg eller sjukdomar i äggledaren. Kalkbrist uppstår till följd av överdriven äggläggning och/eller för lite kalk i fodret.

I det vilda lägger papegojor en, möjligtvis två kullar om året och ogynnsamma år kanske ingen alls. En normalstor kull ägg består av 2-3 ägg för större papegojor och 4-6 för mindre papegojor. Kroppen är väl förberedd för äggläggningen eftersom födan varit näringsrik och tillräckligt kalkrik. När det närmar sig häckningstider, börjar hanen uppvakta honan genom matning, betydligt mer omfattande kroppskontakt och genom att de gemensamt kryper in i och bearbetar en bohåla.

I fångenskap händer det att honor börjar lägga för mycket ägg. Det kan vara helt ofrivilligt från ägarens sida men det finns även de uppfödare som pressar papegojparen till för många kullar om året. En ensampapegoja som plötsligt börjar lägga ägg, kan ha blivit stimulerad av sin ägare genom att papegojan blivit matad från munnen, klappad på ryggen, magen och benen samt genom att den tillåtits krypa in i mörka utrymmen som under täcket, i skåp och i lådor. Alla dessa beteende är starka signaler för en fågel att det är häckningstider.

Tyvärr blir äggläggningen ibland för omfattande och kalkreserverna räcker inte till. Det finns papegojor som börjar lägga 5-6 ägg i månaden och då dröjer det inte så länge innan kalkbristen är ett faktum. Om fågeln dessutom utfodras med en kalkfattig kost kommer problemen naturligtvis att uppstå snabbare.

När kalktillgången i kroppen börjar sina, blir skalen allt tunnare och muskulaturen allt svagare. Äggledaren, som är ett långt rör av muskler, behöver kalk för att kunna kontrahera (dra ihop sig) och mata fram ägget. Om skalet dessutom är tunt och mjukt är det ännu svårare för kroppen att pressa fram ägget. Resultatet blir att ägget fastnar och värpnöden är ett faktum.

Den kost de flesta papegojor utfodras med idag är inte kalkrik nog att underhålla en frekvent äggläggning. Allra värst är en ensidig fröblandning men inte ens mycket bra pellets ger tillräckligt med kalk och andra näringsämnen för att papegojan ska kunna lägga onormalt många ägg. 

Vad gäller kalkbrist på hanar eller icke-äggläggande honor handlar det om en ren utfodringsbrist. Eftersom grå jako har större kalkbehov är det vanligast att denna art drabbas. Om växande ungar drabbas påverkar det skelettbildningen och sjukdomen rakitis uppstår.

Viktigt att tänka på vid alla typer av kalkbristsjukdomar är att kroppen behöver D-vitamin för att ta upp kalk från kosten. D-vitamin bildas naturligt när kroppen utsätts för UV-ljus från solens strålar. D-vitaminbrist kan orsaka kalkbrist trots att det finns rikligt med kalk i kosten.

Symptom

Symptomen på värpnöd är fågeln sitter bredbent på pinnen med svullen buk och kan ha jobbigt att andas. Ibland krystar fågeln och ibland kan kloakslemhinnan pressas fram så att man ser något rött som hänger ut. Om det är en fågel som har holk brukar den lämna holken vid värpnöd. En del fåglar äter dessutom dåligt och sitter uppburrade. Sjukdomsförloppet brukar gå ganska snabbt, så det är viktigt att inte vänta med att söka veterinärhjälp.

Symptomen vid kalkbrist utan värpnöd är trötthet och på vuxna fåglar kan neurologiska symptom ses, ibland i form av epilepsiliknande anfall. Vid rakitis på växande djur blir skelettet skört och missformat. De ben som ska vara raka kan vara kraftigt krökta. Spontanfrakturer kan uppstå vid minsta belastning.

Diagnos

Ibland kan diagnosen ställas genom att man känner ägget som fastnat. Är man osäker och om ägget sitter högre upp, är en röntgenundersökning till hjälp. Det är alltid bra att röntga eftersom man då får en allmän uppfattning om hur ägget ser ut, hur det sitter och om det kan tänkas vara mer än ett ägg som ska ut.

Det går att kontrollera kalkhalten på ett blodprov från fågeln men tyvärr kan värdena vara osäkra efter det finns skillnader på joniserat kalk och ojoniserat. Det är inte alla analysapparater som kan skilja på dessa två former. Dessutom kan en hona som lägger ägg ha kraftig förhöjda kalkvärden i kroppen samtidigt som hon har en generell brist.

Vid rakitis på ungar, är förändringarna på skelettet oftast uppenbara men man kan komplettera med en röntgen för att få mer information om det generella läget.

Behandling

Naturligtvis måste kalk tillföras vid alla typer av kalkbristsjukdomar men även andra åtgärder kan krävas. Vid värpnöd är det akut att få ut ägget så snabbt som möjligt. Ibland kan det fungera med kalkinjektioner och värkförstärkande men om detta inte fungerar måste ägget tas ut kirurgiskt.

Papegojhonor som lägger överdrivet mycket ägg bör behandlas med hormoner som kan hejda framtida äggläggning och med miljöförbättringar som inte uppmuntrar äggläggningen.

Vid rakitis kan det vara nödvändigt att kirurgiskt korrigera skelettet för att ungen ska få god livskvalité som vuxen. Det är omfattande och besvärliga operationer som måste göras.

Eftersom det krävs D-vitamin för att kalk ska tas upp i kroppen kan man ge detta via tillskott men bäst är att låta naturen sköta det. Får papegojan vistas ute stora delar av året är det naturligtvis det bästa men finns dessa inte möjligheter, kan man idag köpa utmärkta UV-lampor till fåglar. Dessa lampor ska hängas över buren eller där fågeln vistas mest och vara tända alla dagar på året under hela den vakna tiden. Tänk på att dessa lampor måste bytas ut 1-2 gånger per år eftersom Uv-ljusmängden avtar trots att de fortsätter lysa.

Förebyggande

Kalkbrist kan förebyggas genom att utfodra papegojan rätt och genom att se till att papegojan blir utsatt för UV-strålning.

Problem uppstår dock om en hona börjar lägga överdrivet mycket ägg. Det kan då vara oerhört svårt att få i den mängd kalk som krävs för att fågeln ska kunna hålla kalknivån i kroppen normal. De arter som har tendens att börja lägga överdrivet mycket ägg, bör inte uppmuntras till häckning. De ska inte ha holk, de ska inte tillåtas att krypa in i mörka utrymmen, man måste reglera dagslängden (inte för många ljustimmar) och man bör inte kela med dessa fåglar eller låta dem äta från munnen.

Om skadan redan är skedd och fågeln inte går att hejda med miljöåtgärder kan man prova hormonbehandling. Behandlingen fungerar mycket bra på många individer men inte alls på andra.

En hona som inte svarar på hormonbehandling kan ”kastreras”. Det innebär att man opererar bort äggledaren. Normalt sett tillbakabildas då äggstocken och problemet upphör. Tyvärr är det en besvärlig operation med stora risker.

Forum Fågel

Gå till forumet om Fågel
© 2020 Veterinären.nu. Allt innehåll är skyddat enligt upphovsrättslagen. Veterinären.nu drivs av Onlinevet 247 AB.
Annons